Att tänka på
Den matta du köper är helt unik och är olik alla andra, även om den liknar andra mattor från samma område. Varje orientalisk matta ingår i berättelsen om områdets traditioner för tillverkning av mattor, men också om familjernas egna sätt att skapa och förnya mönster. Hantverket kan utföras på många olika vis och både färger, trådar och knutar kan variera i kvalitet. Därför är det viktigt att iaktta mattan på nära håll och röra vid den för att få en riktig uppfattning om den. En matta förändras också med tiden beroende på material, färg och tillverkningsmetod.
Tänk också på att lägga ut mattan med ljusinsläppet medluggs. Färgerna och nyanserna skiftar beroende på hur ljuset faller på mattan.
Mattans skötsel
En handknuten matta behöver lagom med ljus och bra med luft för att hållas i gott skick. Undvik alltså att ha handknutna mattor liggandes i trånga utrymmen, eller på mörka och fuktiga platser. Det är viktigt att skydda mattan mot malangrepp, pälsänger, starkt solljus.
Om man har fått fläckar på mattan, ska man inte använda fläckvatten eller andra liknande medel, särskilt om man inte är helt säker på vilka färger som har använts vid tillverkningen av mattan.
Vart fjärde eller femte år bör man tvätta mattan, och det är viktigt att den lämnas hos en specialist på matt tvätt. Klokt är att vända sig till någon erkänd mattfirma som utföra tvättning och reparationer. Mattan bör dammsugas varannan vecka (eller ännu mer sällan) och det är viktigt att enbart suga medluggs.
Tillverkning av en handknuten matta
Enligt konsthantverkare är grundtekniken för att knyta en matta enkel och hantverket har förblivit så gott som oförändrat sedan 1400- talet. Däremot finns det stora variationer av detaljer som spelar roll för tillverkningen av en matta, och det finns en mångfald av olika tekniker.
I framställningen av en matta ingår sju olika arbetsmoment
- Vävstolen installeras, och den måste vara stabil och väl fixerad. Varpen görs i ordning och man väljer en varp som är exakt anpassad till knutens tyngd.
- Garnet väljs ut och det är viktigt att det blir rätt material och färgningsteknik. De vanligaste materialen är ull, bomull och silke.
- Färgningen av garnet är av grundläggande betydelse. Fram till för runt 150 år sedan tillverkades mattorna av garn som färgats med naturfärger från växter eller djur. Sedan införde västerlänningar syntetiska färgämnen som var både enklare att få tag på och lättare att använda, men naturligtvis blev kvaliteten på fiberns tålighet och färg påtagligt underlägsen. De senaste 40 åren har användningen av konstgjorda färgämnen i Iran minskat kraftigt och i de flesta områdena använder man sig åter av naturfärger. Det gör att man kan få en oändlig variation av nyanser för färgningen av en matta.
- Beslut tas om typ av avslutning, hopknytning av trådarna, iordningsställande av inslaget och utförande av stadkanterna. Beslut tas om hur mönstret ska utföras, exempelvis om det ska göras med hjälp av mönsterark eller ur minnet.
- Mattan knyts på en vävstol, och den finns i olika storlekar som är anpassade till olika grader av färdighet. Den horisontala vävstolen brukar användas av nomadstammar, medan den vertikala används i städer. Tekniken är densamma för både den horisontala och vertikala vävstolen men man uppnår inte samma resultat.
- Knutar och inslag slås ihop för att stärka väven.
- Den slutliga utjämningen av mattluggen görs. Denna s.k. finish är ett arbete som måste anförtros en väldigt erfaren mästare.
För att göra en handknuten matta behöver man en varp som består av längsgående trådar. Man sätter upp ett s.k. inslag med tvärgående trådar och sen omsluter man två varptrådar med garn för att bilda en knut. Så fäster man knuten med ytterligare inslagstrådar.
Det finns två olika sätt att kunna utföra en knut runt varptrådar
Det turkiska sättet eller den symmetriska knuten går till så att man flätar in garnet runt två varpar så att garnet sedan kommer fram mellan varparna. Det persiska sättet (Senneh knuten) eller den asymmetriska knuten görs när garnet förs runt en varptråd. Sedan finns varianten dubbelknut eller tvillingknut där man slår knuten runt två trådar. Och en tredje variant, som kallas Jufti-knuten, skapas genom att slå knuten runt tre eller fyra trådar.
Sedan de orientaliska mattorna nådde Europa har de gjort stor succé. De importerades i tusental främst av köpmän i de italienska hamnstäderna. Från medeltiden och framåt ägde alla välbärgade familjer några utmärkta mattor och det var själva tanken med mattan som fascinerade. Det där varma, mjuka fick ersätta den antika mosaikkonsten.
l
Ull och färgsättning
Eftersom klimatet skiftar i olika delar av Iran är levnadsvillkoren för får och lamm olika. Det finns väldigt många olika raser i landet. Många har ull av exceptionell kvalité, en väldigt tjock och fet ull av den heterotypa sorten. Den ullen är väldigt bra för tillverkning av mattor. De får och lamm som finns i bergsområden har bättre ull än de som betar på mera låglänta områden. Ull som klipps under våren är av bättre kvalité än den ull som klipps under hösten. Vit ull tar emot färgen bättre än mörkare ull. När ullen är klippt måste man rensa bort delar som har påverkats av svett, smuts, urin och damm. Därför tvättas ullen noggrant med vatten. Därefter går ullen till handspinning men det finns även fabriker som spinner ullen.
Korkull
Korkull är den mjuka ullen som kommer från de rester som fastnar på borsten när ullen bearbetas. Denna ull blir väldigt mjuk och används i de tätare och mer exklusiva mattorna i Iran. Men även i dessa fina mattor kan det förekomma att de använder merionoull som kommer från Australien och Nya Zeeland. Den ullen ha samma exceptionella kvalité som korkull.
Bomull
Bomull används ofta i varpen och i inslag i mattan. Bomull är tåligare och därmed lättare att använda i varpen då man kan spänna bomullen mycket hårdare än ull. Mal äter inte bomull och då skyddas mattan från större skador som inte kan repareras. Vid angrepp från mal attackeras endast luggen på mattan, vilket är enkelt att reparera.
Silke
Silke är kokongtrådar som silkesfjärilens larver spinner in sig i när de förpuppas. Silke tillverkas genom att kokongtrådarna läggs i vatten för att mjukas upp så att den tunna tråden kan nystas upp. Sedan tar man tråden från 5-10 olika kokonger och tvinnar ihop dem till en. Vanligtvis kan
man få ca 700-1 000 meter tråd från en enda kokong. Eftersom detta är en mycket tidskrävande process är priset på silke väldigt högt och materialet klassas som en lyxvara.
Att producera mattor med silke är väldigt tidskrävande och svårt. Därför används silke på väldigt exklusiva mattor av hög kvalité. De flesta mattor som tillverkas med silke har över 800 000 knutar/kvm.
Silke används även i vissa typer av fina mattor som Tabriz, Ghom, Esfahan med flera tillsammans med korkull. De brukar kallas mattor med
silkesinslag och är även de väldigt dyra och av hög kvalitet och kan i vissa fall även ha en silkesvarp.
Färgsättning
Naturfärger innebär att färgen hämtas från växter eller djur.
Från en speciell typ av löss extraheras röd färg. Olika delar av växter, vissa typer av frukter eller till och med olika jordsorter används vid färgning. Särskilt i Iran är det tradition att använda sig av dessa typer av
naturfärger för att få fram den färgsättning man vill ha och man har gjort detta i över 2 500 år.
Ämnen som används för naturfärger:
Safflor är en växt som används för röd färgsättning.
Rubia (madder) får fram en röd/rosa-aktig färg.
Koschenill är ett starkt rött pigment som framställs av koschenillsköldlöss
Saffrankrokus (Latinska namnet crocus sativus) Växten har en fast och köttig stamknöl och gräslika blad samt violetta, trattformiga blomkalkar med mycket lång pip och sexflikigt bräm. De tre märkena hänger fram utanför brämet. Saffran används väldigt sällan nu för tiden för färgsättning då det är en väldigt dyrbar vara, men används fortfarande ibland inom silkesmattor för att skapa en vacker lila nyans. Från Saffrankrokus kan man få fram orange, gul och lila färg.
Haematoxylon
campechianum används för att få fram en djup lila färg.
Färgreseda (Vau) (Reseda luteola) är en växtart i familjen resedaväxter. Färgreseda är som namnet antyder en färgväxt. Den ger gul färg.
Indigo (Indigofera tinctoria) är en färgväxt som innehåller det blå pigmentet indigo.
Växten odlas ofta för framställning av indigopigment som används i textilfärg (indigoblå), men även för att förbättra odlingsjorden. Indigo används för färgning av ekologiska kläder.
Plantan används även till hårfärgning och marknadsförs ofta som svart henna. Naturliga hårfärger i bruna och svarta nyanser innehåller ofta indigo.
Granatäpple. Färsk granatäppeljuiceär ett av de starkaste naturliga färgämnena för ickesyntetiska tyger och den ger ett speciellt gult pigment. I Sydostasien och Indien används just granatäpple som färgämne i stor utsträckning och ofta i kombination med gurkmeja för att ytterligare förbättra färgstyrkan.
